Den här bloggen är till minne av vår kära mor, farmor, vän och arbetskamrat som desvärre gick bort i förtid. Berit Bergvall har den 16 november 2008 stilla insomnat efter en kort tids sjukdom.
Begravningsgudstjänsten hölls i Fosiekyrka den 5 december 2008. Officiant var Catherine Larsson, organist Barbro Daun, solister Camilla Larsson & Carl Rahmqvist.
Jordfästelse på Östra kyrkogården.
Här nedan hittar ni mitt och min brors tal, vårt sista farväl till vår kära mor:
”Som barn så kan man inte riktigt föreställa sig hur det skulle vara om ens föräldrar inte längre finns där. Speciellt inte ens mamma. För mamma fanns alltid där.
När man som litet busfrön kom gråtandes med skrapsår på knäna och blev omplåstrad och tröstad. När man som ung tonåring kom hem efter sin första dejt och blev nyfiket utfrågad vid köksbordet. Men även som vuxen. Trots att man redan hade lämnat boet för länge sedan behövde man då och då råd om saker som dök upp under livets resa. Det kändes tryggt att veta att mamma fanns där.
Därför är det så svårt att föreställa sig att mamma inte längre finns här.
Mamma gav alltid av sig själv till allt och alla. Hon lös upp tillvaron för oss med sin värme, glädje, humor, generositet. Mamma såg till att alla skulle ha det bra, få sin plats i solen. Men själv fick hon oftast stå i skuggan.
Trots alla svåra stunder, tunga bördor och mödor i sitt liv så kämpade hon outröttligen på så att vi skulle ha det bra. Även in i det sista så tänkte hon på oss, och på det senaste tillskottet i familjen, hennes barnbarn Oscar, som hon tyvärr aldrig hann träffa.
Dock kommer hennes minne aldrig att blekna. Mammas historia kommer att leva vidare, generation efter generation. För det finns så mycket att berätta.
Med alla fina minnen lämnar mamma även efter sig ett stort tomrum och en obeskrivlig saknad.
Tack för din kärlek, din godhet kära mamma. Tack för att du fanns där för oss.”
Till fjärilens minne.
Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.
Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.
Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar.
Bo Setterlind
”Mamma var alltid väldigt aktiv och levnadsglad. Redan som liten flicka, eller rättare sagt pojkflicka eftersom hon hellre ville klättra i träd och åka hölass.
Mammas engagemang för oss pojkar var otroligt uppoffrande. Hon engagerade sig tidigt i diverse föreningar, privat och inom jobbet. Mamma startade t ex den första föräldraföreningen på dagis i Malmö. Hon var som en hockeymamma långt innan det ens fanns hockeymammor.
Mamma älskade musik, dans, kultur och att resa. Hon var duktig på både dragspel och munspel och har som ung bland annat jammat med både Monica Zetterlunds pappa och Trio med mumba. Mamma var väldigt social och hade en förmåga att bli älskad och omtyckt av alla från första ögonblicket.
Mamma hade alltid en positiv själ som sporrade en i en inte alltid lika positiv värld. Hon var öppen för nya intryck, intresserade sig för andra människor och åsikter. Hon hade en stark tro och uppfattning vad som var rätt eller fel. Men kärleken vann alltid.
Mamma, din kärlek till livet, din familj och dina kära visade hur du levde och ville leva ditt liv. Var du fick din kraft ifrån vet jag inte, men du var en inspiration och förebild för oss alla.”
Döden betyder ingenting.
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum.
Jag är Jag, Du är Du.
Allt vi var för varandra, det är vi fortfarande.
Kalla mig vid mitt vanliga namn.
Tala till mig sådär som Du alltid gjort.
Ändra inte Ditt tonfall, Håll sorgen borta från Din röst.
Sluta inte skratta åt våra gemensamma små skämt.
Skratta som vi alltid har gjort.
Var med mig. Le mot mig. Tänk på mig.
Låt alltid mitt namn finnas med Er där hemma.
Uttala det som ingenting hänt, sorglöst
Utan spår av skuggor.
Låt livet gå vidare med samma innebörd som
tidigare.
Det går vidare därför att det måste gå vidare.
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår
gemenskap.
Varför skulle du sluta tänka på mig för att Du
inte längre kan se mig.
Jag väntar på Dig någonstans väldigt nära.
Allt är väl
Okänd författare
Det går bra att lämna kommentarer på bloggen, eller skriva några fina ord och dela med sig av sina fina minnen av mamma under denna minnesbok.
Mamma har inte bara efterlämnat många fina, roliga och varma minnen utan även dessa dikter:
”Dela med dig”
Man behöver inte gå och vänta
ej heller sukta och trängta
En kram kan lossa band
liksom en utsträckt hand
Ge av ditt överflöd
till någon vän i nöd
Dela med dig
Öppna dina armar och ditt hjärta
en kram lindrar sorg och smärta
Ge av allt det goda du känner
till alla dina vänner
Vänta inte på att få någonting
ge en kram, den kostar ingeting
Dela med dig
”Min trädgård”
När våren kommer får man sån lust
att plantera blommor och grönt
Man räfsar av hjärtans lust
och stoppar i jorden lökar och frön
Vattnar, gödslar och tänker på allt
som sen skall prunka så skönt
Men vi har en liten harpalt
som också vill vara med och dela
Det är en ständig kamp om grödan
för att inte den ena skall få det hela
Men det lilla livet skall också ha födan
så oftast delar vi lika på allt.
”Värmelementet”
En mörk och kylig vinterkväll
med frusna händer jag stod
vid en ljummen radiator
mest av allt jag önskade en fäll
som kunde värma mig och ge mod
att möta morgondagens fasor
Då sträckte du ut din hand
ögon som log, en kram likt havets våg
något helt underbart hände
värmen löste upp mina sorgsna band
och ljusare på livet jag såg
min frusna lekamen brände
Tänkte om kvällen när jag mig lagt
på den mänskliga värme jag känt
den känsla som betytt så oändligt
och det tack som inte blev sagt
vad betyder då ett värmelement
mot att få känna sån värme ständigt.
Senaste kommentarer